listentothewords

Lördag eftermiddag och jag sitter i soffan med familjen, fikar och kollar TV när friends reklamen med pojken som bara "blir kallad" massa elaka saker, som Tönt & Ful och stegen han tar när han går hem är tunga och vädret är regnigt. När han sedan en dag får ett glatt ord och han går hem är det solsken och färgen är röd på ordet. 
Jag har sett den reklamen tusentals gånger men just idag tilltalade den mig extra. 

När jag gick på min förra skola var jag kompis stödjare och vi arbetade tillsammans med friends. Två i varje klass från tredje klass var utvalda och fick denna utbildningen. På en av utbildningarna fick vi se massa reklamsnuttar från friends och då insåg man verkligen att det var såhär det gick till i skolan vilket både jag och min "kollega" från klassen märkte när vi sa ett så enkelt ord som Hej och de personer som faktiskt inte hade så många vänner log och sa först lite osäkert hej tillbaka. När vi sedan fortsatte säga hej när vi träffade dom så fick man tillslut ett glatt hej tillbaka. 
Den känslan jag då fick att jag fick en annan människa att le, var en av de bästa känslorna jag haft. Det krävdes så lite av mig, att säga ett enkelt hej men det gav både personen jag sa det till och mig en sån enorm glädje. 

Jag kan själv erkänna att vissa av de människor som jag sa hej till har jag tyckt varit konstiga.. ända sen man började skolan eller såg dem för första gången. Ussch, hur ska jag kunna hjälpa dom tänkte jag.. Men ju mer tiden gick och ju mer utbildning man fick insåg man varför människorna betedde sig som dem gjorde och det där "hejet" förändrade deras småkaxiga personlighet till mig som person och istället fick jag ett glatt leende tillbaka. 

En sak jag aldrig glömmer är när jag gick i nian och en nyinflyttad flicka från Skåne började sjuan, i det stadiet då de flesta tjejer börja utvecklas till både sätt och utseende. Den här tjejen från sjunde klass är på insidan som jag ser det en väldigt glad och sprallig tjej en väldigt snäll tjej. Hon blev inte så välkomnad i sin klass och hela skolan skrattade åt henne för hon använde inte BH vilket många till och med jag anser skulle behövas. 
Men att sitta där som kompis stödjare och se hur både killar och tjejer från sjätte klass till nionde klass sitta och skratta åt henne och vända sig om när hon gick förbi eller fullkomligt talat glo ut henne när hon kommer inskuttandes(sprallig tjej) i matsalen gjorde så fruktansvärt ont i mig att se. 
Hon hade kanske inte en mamma som sa till henne att hon behövde BH, klart inte tjejen förstår att hon behöver det om inte hennes mamma som är alla flickors förebild talar om för henne eller ger henne en BH. 
När detta hade hållt på i ca ett halvår och till och med mina bästa vänner satt och skrattade och pratade högt om henne när hon gick förbi fick jag nog. Jag sa till dem ordentligt att om dem ska bete sig på det viset så kan de sluta vara mina vänner och att det är dags att lägga av. Till en början fick jag små osäkra skratt av dem men när jag då ännu en gång sa till dem att det räckte så fick jag dem att sluta. 

Klart jag är själv inte den bästa personen som aldrig har skrattat åt andra människor, men sålänge det är när personen inte är i närheten och de inte skadar den så kan man få skratta och snacka den SKIT man vill. Men när det är så personen ser eller hör tycker jag det har gått för långt. 

Det var detta jag hade att säga för denna gången och jag hoppas ni som läser detta kan göra samma sak som jag gjorde om ni ser någon som håller på som mina vänner gjorde. För tänk er själva att vara den alla skrattar åt när personen egentligen sprider en glädje i korridoren men inte genom personens utsida utan insida. 

~ listen to the words ~

Jag har en nära vän som flyttade ifrån denna lilla byn när det var dags att börja gymnasiet. Hon kommer hela tiden och hälsar på men sällan är det någon av oss vänner som hälsar på hos henne. Hon förstår inte riktigt att saker ändras, vi här hemma går i skolan och har mycket att göra på helgerna gör vi inget annat än att vila oss precis som hon gör. Det kostar trehundra kronor att åka till henne och hon säger: "trehundra kronor, kostar det endast och det jag begär är att ni kommer en gång per termin.. hur svårt kan det vara?! 

Som en av hennes bästa vänner känner jag mig dålig, men vill ändå att hon ska förstå att jag gör inget annat hemma så det är bara att jag helt enkelt inte orkar och det har inte blivit av att boka den tågbiljetten. 
Men hon tror att vi inte vill åka ner till henne och hon vill att allt ska vara som det var innan hon flyttade, alltså för ungefär ett årsen nu och jag vill bara ruska om henne och säga att det funkar inte så, allt har förändrats tyvärr till det dåliga för hennes del eftersom hon vill att det ska vara som innan. 
Jag hade också jätte gärna velat att det skulle vara som innan, men samtidigt känns förändringen som skett bra. De personer jag umgicks med innan, var kanske lite förmycket.. De tog den snälla och omtänksamma jag ifrån mig och just därför så kan jag tycka det är skönt att ta dagarna som de kommer och inte planera en massa saker. 

Ja, detta blev lite kladdigt och lustigt men det är bara massa tankar som snurrar hit och dit. 
En sak till vill jag bara säga för att få ur mig..
Glöm att du ska få vara min vän när du beter dig så mot mina närmaste. Det kvittar om vi vara nära varann för du är en liten skit som inte kan behandla dina vänner bra och jag skiter i om du gör allt för mig men jag bryr mig inte ett skit om vad du säger eller gör längre, vill bara inte veta av dig.
Hoppas du gör det valet du velar om så jag slipper träffa dig varje dag, det skulle vara så jävla skönt att slippa om jag ska vara ärlig.
Detta är inget jag säger nu och kommer ångra, för du har svikit mig två gånger och en av mina närmsta så stort att du aldrig någonsin kommer kunna fjäska in dig i mitt liv igen.
Väx upp flicka lilla du är 16 år det är dags att börja tänka på hur man beter sig, förstå vad man gör och lära sig vad man säger och inte säger.
Uhh, never again!

~ listen to the words ~

~ listen to the words ~